Småskrake Mergus serrator

Småskrakens häckningsområde täcker större delen av landet. Arten häckar både vid kusterna och i inlandet från sydsverige till fjällkedjan. Under vintern är småskraken mestadels en havslevande art med endast få individer observerade i inlandet. Småskraken är en väl spridd art, ofta utanför de öppna kusterna, där den kan finnas på långa avstånd från land. Den uppträder ofta i små grupper, vilket gör den svårinventerad. Vid de båda omfattande kustinventeringarna 2004 och 2015 noterades ca 5000 småskrakar, vilket förmoldigen är en klar underskattning då arten är svår att räkna från flyg. Inventeringar under senare år runt Falsterbo och i södra Öresund visar på ett vinterbestånd som är väsentligt större.

Långtidsindex för småskraken i januari visar en signifikant ökning, medan septemberindex visar en minskning. De senaste tio årens septemberindex visade ingen klar trend medan januariindex minskande.

De internationella midvinterindex för 1974 – 2002, både för Östersjöregionen och det större beståndet i den NV Europeiska regionen visade signifikanta och ökande trender. Även om det svenska småskrakbeståndet ingår i det internationella materialet för Östersjöregionen utgör det endast en mindre del av detta underlag. I SOWBAS-inventeringen 2007 - 2009 antyds en markant nedgång för Östersjöns bestånd av småskrake, vilken inte återfinns i materialet från de här presenterade inventeringarna.