Vigg Aythya fuligula

Viggen häckar över större delen av landet. Den häckar i vitt skilda biotoper som ostkustens skärgårdar och eutrofa slättsjöar i södra Sverige, men den är också allmänt spridd som häckfågel i den svenska fjällkjedjan. Där är den en av de vanligaste andarterna.

Under vintern är viggen den vanligaste arten efter de svenska kusterna (i de inre farvattnen). Den finns både i ostkustens skärgårdar och längs de öppna kusterna på Öland och Gotland samt Skåne. Från skärgårdarna märker man en tydlig rörelse mot södra Sveriges öppnare kuster i samband med kallt väder och frysande skärgårdsområden. Vinterflockar på 10000 - 20000 är normala. Vid den landstäckande inventeringarna i Sverige 1988-89 beräknades beståndet till ca 115 000 viggar, medan 234000 räknades vid en landstäckande inventering i januari 2004.Sålunda fanns ca 15% av de nordvästeuropeiska viggarna i svenska farvatten. Vid den senaste inventeringen i Januari 2015 var antalet viggar lägre 182 000, vilket kanske kan relateras till att viggarna börjat övervintra i större antal i finska farvatten.

Både september och januari inventeringarna visar signifikant ökande trender för långtidsindex. Däremot noteras endast fluktuationer för index under de senaster 10 årens septemberinventeringar, medan index för de senaste tio årens midvinterinventeringar minskat.

Det internationella index för Östersjöregionen visar en markant ökande trend under perioden 1974-2002, vilket inte är oväntat eftersom den svenska viggpopulationen utgör en mycket betydande del av Östersjöregionens viggar. Viggindex för den nordvästra regionen visar en måttligt ökande trend under samma tidsperiod.

En internationell studie har visat att viggarna har ändrat sin vinterutbredning i relation till de mildare vintrarna med allt fler viggar övervintrande längre norrut, vilket återspeglas i de ökande vinterindex för Sverige och etableringen av övervintring i Finland.